Man vet att man känner sig hemma på sin gata, när man får krita en pizza hos pizzabagaren på gatan. Idag när jag skulle köpa pizza hade pizzabagaren ingen växel så han tyckte att jag kunde betala en annan gång. Ingen stress sa han, vi tar det en annan dag. Det var ett riktigt tecken på att jag känner mig hemma här.
Jag har fan saknat gemenskapen jag hade med pizzabagaren på Radiotorget och det är faktiskt viktigt att ha en bra kontakt med sin pizzabagare. Speciellt om man äter så mycket pizza som jag gör. Men det har tagit mig två år dit jag är idag, där min pizzaman redan ställt fram stark sås till Petter när jag ringer (för att han känt igen min röst och för att han tycker att man ska vara extra snäll mot tjejer) och att jag nu kan betala min pizza nästa gång. På Radiotorget kunde jag bara ringa och säga, det är grannen och så visste han vilken pizza jag skulle ha. Hanna Jos kunde göra samma sak och ni kan ju fatta vilken uppståndelse det blev när hon en dag ändrade sin Capriccosa till en Mexicana.
1 kommentar:
Hahaha, ja men det är ju inte riktigt samma gamla Gigi´s längre tyvärr... Men härlig känsla är det :)
Skicka en kommentar