Rodna..

Idag var jag och fikade med Ida och hon hade ordet rodna på sitt örhänge. Vi diskuterade det ordet lite och Ida sa att hon hade det där för att kanske bli lite mer bekväm med ordet rodna och dess innebörd. Jag kom då att tänka på hur det var för mig när jag gick i skolan, då rodnade jag jämt och ständigt och blev kallad för tomaten flera gånger. Fan, vad det verkligen är jobbigt att rodna alltså och ibland när jag ser elever idag i skolan rodna och någon annan påpekar det, så knyter sig magen på mig. Känslan att bli röd i ansiktet gör sig påmind och alla vet ju att det inte direkt blir bättre av att någon påpekar det...

Jag kan fortfarande rodna och tycka att det är jobbigt. Men jag bryr mig inte idag, inte som jag gjorde när jag var 15 år och hade världens fobi för att redovisa inför klassen.. Och se, idag är det jag som står och pratar inför klasser hela dagarna. Märkligt va?