torsdag 30 september 2010

Kaffe i plastmugg, croissant i påse och 100 anekdoter...

.. detta var några av sakerna som upplevdes igår. Det var som sagt dags för handledarkurs för mig och min kära handledare Karin. Kursen skulle vara på 3 timmar och det hade utlovats fika. Jag och Karin var där i god tid och efter lite förflyttningar så satt vi sen finfint. Vi hade en väldigt trevlig lärare som föreläste och jag kände att nu jäklar är vi på gång.

Efter sådär 2 timmar var det dags för fika och spänningen var olidlig skulle man kunna säga. Vi hade båda tänkt att det skulle nog bli en himla bra och smarrig fika. men tji fick vi när det serverades en liten croissant i en liten påse. Men den var ändå helt okej, det var en liten gnutta choklad i den också så jag var ganska nöjd.

I 5 minuters pausen stiftade vi även bekantskap med en gammal kollega till Karin som nu jobbar här nere på Beefan. Efter att vi småsnackat lite vågade vi ta upp den viktiga frågan, varför det inte går att få sig en Hotshot på Beefan? Han blev ju lite ställd och förklarade att han inte hade haft en flaska Gailliano där på väldigt länge. Men han lovade att han nu skulle köpa in en flaska, så att vi kunde få våran kära hotshot när vi tittar förbi nästa gång.

När pausen var slut var det dags att lyssna lite till på föreläsningen. Våran kära lärare hade så många anekdoter att berätta så han drog över på tiden i typ 30minuter. Men ingen av oss vågade resa på sig, så vi satt snällt kvar och lyssnade. Till slut sa vi tack och hejdå och jag och Karin traskade hemåt och var väldigt nöjda med att vi var i gång. Karin hade fått en bok och jag en mapp. Vi gick stolta och höll i våra nya saker och började planera våran körning..

Så nu är det bara att skriva in sig på måndag och sätta igång med teorin. Och ni ska veta, jag är peppad som tusan. Sjukt peppad...

onsdag 29 september 2010

Första steget..

Idag var det dags för mig att ta första steget mot körkortet. Jag har alltså varit på min första kurs på körskolan. Jag är ganska trött nu efter alla dessa timmar, så jag ska berätta mer imorgon om hur det var för mig och Karin ikväll..

Jag kan ju bara avslöja lite att vi troligtvis har fixat att det inom en snar framtid kommer säljas hotshots här nere på beefan..

måndag 27 september 2010

Nu kör vi igen..

Det har nu gått ungefär 2 veckor sen jag var här sist och jag känner nu att det är dags att köra på igen. Jag har insett att jag vill det här, jag vill fortsätta hänga här. Ibland kanske det bara är bra med en liten paus.. Men nu är det slutpausat ska ni veta.

Vad har hänt sen sist då? Ja, jag har varit förkyld som fan och förkylningen verkar inte vilja ge sig. Så nu går jag in i 3:e veckan med att låta som Bonnie Tyler och det kanske bara är att gilla läget. Jag kanske har blivit sån nu, kan det vara så att jag för alltid kommer låta som Bonnie Tyler? Eller kanske mer som Lillbabs? Men man kanske inte ska klaga..

Annars har det varit ganska så fullt upp. Det har firats lite födelsedagar, både Martin och Hanna Is har fyllt 30 så det har varit lite fest dom senaste helgerna.. Idag fyller min kära syster år så det är bara att gratulera henne.. Massa grattis till dig Nina!

En annan sak som är lite ny för mig, är att jag tydligen har börjat snarka. Jag vet, det är väldigt konstigt. Men det kanske har med den där förvandlingen till Lillbabs att göra eller så är det bara så att det är payback-time. Efter alla år så ger jag igen på Petter..

Ha det fint alla sparvar, så ses vi väldigt snart igen...

söndag 12 september 2010

Det ska vara en första gång för allting..




Idag var jag ute på min första svampplockar-promenad. Jag tyckte faktiskt att det var väldigt trevligt och kul. Jag hittade ju faktiskt ganska många..

tisdag 7 september 2010

Jag finns fortfarande....

Ja, jag finns kvar.. Som de flesta vet så har det varit ganska mycket på sista och jag har inte haft varken tid eller lust för att blogga. Sorry. Ett tag framöver tänker jag fortsätta bete mig som en barnunge och gå runt och tycka att livet är orättvist ibland. Jag kan inte rå för att jag känner mig som en trotsig 5åring som tycker att allt är piss ibland.. Men förhoppningsvis så försvinner den känslan mer och mer..

Jag vacklar fram och tillbaka om jag ska fortsätta med bloggen eller om jag nu har gjort mitt och ska sluta med den här.. Jag älskar bloggen, men jag vet inte om jag har så mycket att ge er längre. Ni är och kommer alltid vara mina speciella sparvar och jag hoppas att jag ska få upp min blogg-glädje igen snart.. Kanske att den glädjen infinner sig redan till helgen.. Who knows??